Hur är det att ta på sig rollen som pappa till ett barn som inte är ens eget blod?

Hade det varit för säg ca 2 år sen, hade jag faktiskt inte tagit på mig rollen som pappa till ett barn som inte var mitt. Men eftersom brorsan fick sin första dotter för ca 2 år seden, och jag har fått se och uppleva mycket tillsammans med dom, började jag sakta komma i tankar om att det skulle vara kul att ha sig en egen liten rackare! Men att bli tillsammans med en tjej och få en bebis på köpet!? Där har jag inte så mycket att säga, mer än att kärleken övervinner allt, det har inte varit speciellt svårt att ta på sig rollen som pappa! Nu kanske det kommer en dålig jämnförelse, men jag är uppvuxen med hundar, hela mitt liv. Och att ta in en helt nya valp och ta hand om den, ge den omsorg och kärlek har aldrig varit svårt för mig, och det är samma sak med Alice. Hon är min lille valp, och det är så kul att se hur hon utvecklas och gör nya saker hela tiden. Finns inte mycket som slår Alice leende när man ser henne för första gången på dagen!

 

Hur har omgivningen tagit detta, att jag blivit "pappa"?

Jag kan inte säga så mycket om omgivningen från Paulines sida, men på min, morsan, farsan, brorsan och mina vänner. Morsan har alltid varit "gör vad du vill, så länge du är lycklig" typen, farsan och brorsan likaså. Sålänge dom ser att jag mår bra och är lycklig, så är dom det med, och morsan är lite smågalen i Alice. Alice är ett litet charmtroll och har verkligen charmat upp farmor Lena! Min familj har verkligen inte haft några problem med att jag blev tillsammans med Pauline och fick lille Alice på köpet, dom har inte ens gett mig en varning "tänk om....", däremot har några av mina vänner varnat mig om saker som kan hända ovs. Dom har ju i för sig bara tänkt på mitt bästa, om det skulle hända något. Nu har vi varit tillsammans ett tag och jag tror mina vänner har förstått att det inte var så farligt att gå in i detta förhållande! 

 

Adoption?

Ja hur ser tankarna ut inom detta ämne?

Vi har faktiskt pratat om det, och jag kolla upp lite information om hur det går till, och fick till svar, att man måste vara gifta och ha den biologiska pappans underskrift. Vi har inte varit tillsammans så jätte länge, så att gifta oss och föröska få pappan att skriva under, är inget vi kände är nödvädigt just nu. Utan det är något som framtiden kommer få tala för. En sak är säker i alla fall, hade jag haft en "plastpappa/plastmamma" så hade jag viljat veta detta, och det är nått jag bestämt att Alice ska få veta att jag inte är hennes biologiska pappa. Vill hon ha kontakt med sin biologiska pappa, är det något jag tycker hon ska få kunna välja.

 

Nu tror jag väl att jag svarat på det mesta?! Om inte, får ni hojta till!