Tänk att idag för ett år sedan så hade jag min första lediga mammadag, utan bebis.

Bebisen (Ja, Alice alltså!) låg i magen och skulle inte komma förrens den 19e April.

Jag var på Livingroom med min systerdotter under tiden som min syster tränade lite. 

Sen följde jag med dom hem, tillsammans med min syster Annie och min pyssling Sara.

 

Jag älskar ju att busa med barn, och ännu mer att busa med någon som min systerdotter.

Hon hade en lektunnel i vardagsrummet som hon började krypa i, och jag skulle självklart krypa efter henne.

Men mitt i tunneln så fastnar jag! Magen var lite för stor, haha.

Gick på toaletten strax där efter när jag kommit loss, och när jag kom ut där ifrån så märkte jag hur mycket min mage hade sjunkit.

Men inte hade jag en tanke på det när jag var i vecka 37 (36+2) att den skulle sjunka redan då.

 

Kom hem på kvällen och tog hand om skräpet efter babyshowern några dagar innan.

La mig i soffan och var helt slut! Så jag skulle lägga mig i sängen istället för att sova lite, men gick på toaletten först. Där hade jag min slempropp i trosan, och blev jättechokad.

Ringde förossningen och dom sa att det kunde hända flera dagar och flera veckor innan det är dags, så jag skulle lägga mig i sängen och försöka sova.

Och det gjorde jag!

 

I en halvtimma han jag sova ungefär, sen vaknade jag av att det sa: SPLASH!!

Vattnet hade gått, i sängen. Och fortsatte hela vägen till toan.

 

Ja, mer behöver jag väl inte säga. Ni har ju redan läst min förlossningsberättelse :)

Men 16 timmar senare efter att vattnet gått så låg min underbara fina dotter på mitt bröst.

 

Tänk att det är nu 1 år sedan allt detta hände. Helt otroligt!

Jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det.

Att min fina tjej har funnits i mitt liv i 1 år. ETT ÅR. Shit!

 

Har precis slagit in hennes paket, och jag är hur ivrig som helst över hennes allra första födelsedag.