Förlossningsberättelse

Måste skriva om lite saker runt omkring först för att ni ska förstå bättre, 
(och tycka det är lite komiskt i början också!) 

Som ni vet så har jag ju i stort sett varit med om denna graviditet själv. Så har ju pratat med min familj innan om vem som ska vara med mig inne på förlossningen och så. Vi kom fram till att Emelie (min syster) skulle vara med mig, och sedan även min mamma så dom kunde byta av varandra lite o så om det skulle bli jobbigt!

Den 24 mars så jobbade jag min sista dag på jobbet, nu väntade det 4 veckor ledighet innan bebis skulle
beräknas att föda. Så skönt att hinna tvätta, sätta ihop möbler, städa, fixa... Ja, göra sjukt mycket! 
Skrev en statusuppdatering på Facebook - Nu är jag mammaledig!!! Nu får du komma när du vill bebis. 

Samma dag, den 24 mars, så åkte min mamma, pappa och lillasyster Nellie till London för en weekend 
ungefär. Dom skulle vara borta till skärtorsdagen, med andra ord 5 dagar ungefär! 

Måndagen den 25 Mars så var jag barnvakt åt min systerdotter Agnes! Emelie skulle träna så jag tog hand 
om henne under tiden. Sen följde jag med henne hem, med min lillasyster Annie också.

Höll på att busa med Agnes och fick för mig att krypa in i hennes leksakstunnel. 
Öuhm, jag fastnade visst. Det var magen som var i vägen som gjorde att jag inte riktigt kom igenom. 

Efter en stund gick jag på toaletten och när jag kom ut därifrån så sa jag till mina systrar
- Hallå, ser det inte ut som att min mage har sjunkit ganska mycket? 
Tänkte inte mer på det, 4 veckor innan bf.. Kändes så sjukt långt bort! 

Kom hem till mig lite senare på eftermiddagen/kvällen och började fixa hemma i lägenheten. Tog bort alla 
ballonger som hängde kvar sen min överrasknings-babyshower! 
La mig i soffan och kollade lite på tv, och skulle gå och lägga mig vid halv 12. 
Gick på toaletten först, och då märkte jag att jag hade slemproppen i trosan! Ojdå, vad gör jag nu? 

Ringde Emelie i lite smått panik för att fråga henne vad jag skulle göra. Inget svar... Jag ringer en gång till. 
Inget svar.... 

Äsch, jag ringer in till förlossningen i stället och frågar dom vad jag ska göra. 
- Den kan släppa flera dagar/veckor innan det är något på g. Så gå och lägg dig tycker jag så är det bara att
ringa igen om det är något! Okej? 

Happ. Jag blev genast mycket lugnare, och skickade ett sms till Emelie om hur läget var och att jag skulle gå och lägga mig igen. 

Kom i säng vid 12 ungefär och somnade nästan med en gång. Men det var inte mycket sömn som jag fick 
den natten..... 
00.30 så vaknar jag av att hela sängen blir blöt, och min första reaktion var - Men usch, kissar jag på mig?? 
Så jag hoppar upp ur sängen och ska springa till toan! (Tar mobilen med mig också ifall jag inte skulle 
komma där ifrån!) 
Det kom mer och mer vatten och tillslut kom jag fram till toan där jag blev sittandes ett tag.

Ringer Emelie - inget svar!
Ringer Emelie igen - inget svar! 

Vilken tur att detta hände just nu, för Emelies kille Danne hade precis slutat jobbet. Så jag testade att ringa
hans mobil! Han svarade med en gång:
- Pauline, har ditt vatten gått? 
( Han skämtade alltid om det när jag ringde honom, så det var sjukt komiskt att han svarade så denna 
gången också! ) 
- Ja Danne! Denna gången har det de faktiskt. Och jag får inte tag på Emelie och tänkte att du säkert var 
påväg hem till henne nu? 
- Pauline, jag är hemma om 10 minuter... Då väcker jag Emelie och ber henne ringa dig! Okej? Går det bra? 
- Jaaarå, jag sitter kvar här! Ringer till förlossningen nu och frågar vad jag ska göra. Stressa inte :) 

Ringer förlossningen och dom vill att jag kommer in! Visst är det vattnet som har gått, och dom tror att något är på g. 

Danne ringer upp mig igen och frågar hur det går och att han är hemma om bara några minuter. 

Han rusar in i deras lägenhet och öppnar dörren in till deras sovrum och skriker
- Vad i helvete håller du på med Emelie? 
- Jag ligger och sover, vad ser det ut som? 
- Pauline har försökt få tag på dig! Hennes vatten har gått och hon behöver åka in till förlossningen. Upp och 
hoppa och ring henne nu! 

Så Emelie upp snabbt ur sängen och ringer mig och kollar hur allt är med mig! Sen så åker hon ifrån sitt...

Påvägen hem till mig så passar hon på att svänga förbi Annie (min lillasyster) och väcker henne! 
- Annie! Paulines vatten har gått och vi ska in till förlossningen nu. Ska du följa med? 

Det hade inte ens varit på tal om det innan att Annie skulle med. Jag hade inte ens frågat henne om hon 
skulle vilja vara med heller! 

Hon följde med Emelie iallafall och dom kom hem till mig strax efter 1. 
Vi panikpackade en väska till mig och bebisen. Jag hade ju inte packat någon BB-väska än eller något, så 
fick lite panik över vad jag skulle ha med mig. 
Väskan packad och ut till bilen med handdukar i sätet, ifall det skulle komma mera vatten! 

Svängde förbi Statoil och Emelie sprang in och köpte godis och dricka o så, som vi kunde äta om vi skulle blikvar där på förlossningen länge. 

Halv 2 där på natten kommer vi in till förlossningen och jag hamnar i undersökningsrummet först för att se hur bebisen mår och rör sig. Så jag fick göra ett CTG samtidigt som mina värkar började att komma igång lite
tätare. Nu kom värkarna var 4e minut ungefär, men var hanterbara.
Och dom konstaterade att jag var öppen 2 cm och att min livmodertapp var 1cm lång.

Efter att CTG-kurvan hade gjorts så fick jag ett rum på mjuka sidan på förlossningen. Där låg jag och hade
värkar regelbundet, fortfarande var 4e minut. Jag lyckades somna mellan värkarna och fick även i mig lite frukost. 

När klockan var kvart i 5 så gjordes ett nytt test hur mycket öppen jag var, och jag var fortfarande öppen 2cm. Men nu var livmodertappen bara 0.5cm, så lite har hänt!

Två timmar senare, alltså vid 7 så börjar mina värkar att komma lite tätare, nu har jag värkar var 3.e minut och det börjar bli ganska jobbigt att andas sig igenom dom. 

När klockan var 9.40 så berättade dem för mig att jag var öppen 5cm och skulle bli flyttad till förlossningssalen så att jag skulle få lustgas. För nu började värkarna att bli så starka att jag inte kunde andas igenom dom. 

Lustgas på och jag satt på en pilatesboll då det gjorde för ont i ryggen att sitta ner i sängen. 
Så jag satt på bollen och rullade med den fram och tillbaka, samtidigt som Annie eller Emelie stod bakom 
mig och masserade min rygg. Och med lustgasen i ena handen också förstås. 

Efter ett tag så var det dags för lunch, och det serverades pannkakor denna dag. Pannkakorna kom in till rummet och dom ställde tallriken på sängen så jag kunde äta samtidigt som jag satt på bollen. 

Tydligen så åt jag, tog lustgas, drack saft OCH sov samtidigt! 'Tyvärr' har jag inget minne utav detta då jag hade tagit en aning mycket lustgas. Så jag var lite hög och borta av den! 

Lustgasen var min bästa vän denna dag iallafall, och när klockan blev 16.19 så gick jag läggas ner på
sängen för nu hade mina krystvärkar kommit igång. 40 minuter senare, 16.59 så kom min underbara fina 
dotter till världen! Så det gick ganska snabbt efter att mina krystvärkar började komma igång. 

Gick och tog mig en dusch efter förlossningen, och det minns jag var väldigt läskigt. 
Vågade inte riktigt spola vatten på mig, och speciellt inte mellan benen då jag var väldigt rädd för att det 
skulle göra ont! Men det gick superbra!

Den 26e mars 2013 kom Alice Maria Junis Hildingsson till världen. 
3055g och 48cm lång, och 31.5cm huvudomfång. 

Detta var min förlossningsberättelse, och nästa långa berättelse kommer bli om min tid inne på BB.
Eftersom min lilla dotter fick för sig att komma 3.5 veckor för tidigt, så fick vi ligga kvar i 6 dagar inne på BB, av lite olika orsaker. Bl.a. att hon fick gulsot och så.
Men det tar vi i nästa inlägg om min tid där.

Förlossningen är iallafall inget som har skrämt mig för att inte vilja skaffa fler barn. 
Har nästan glömt bort smärtan redan! Och den smärtan som var, var verkligen värt varenda sekund.
Jag menar, jag har ju fått världens vackraste barn!
 
Emma Simonsson
2013-05-08 @ 20:55:47
URL: http://esim.blogg.se

Vad jag ryser Pauline. :) vad stark du är!

Ellen Pettersson
2013-05-08 @ 21:05:33

Ååååh vilken mysig berättelse. Så jädra stark är du Pauline. Och vilka syskon du har <3

Anonym
2013-05-10 @ 20:31:14

Junis var ett spännande namn, har namnen någon historia? :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:





RSS 2.0